Rädslan att vara ensam och övergiven, den finns alltid där. Man kan försöka gräva ner det skygga jaget och plocka fram allt som vill ha med folk att göra, men det går inte.
Resterande tid av sommaren är bara ett stort frågetecken och personen i sig ser att det är stor efterfrågan på aktivitet.
Då man märker att dem människor som ensamma blivit endast sitter still och funderar känner man återigen denna förtvivlan om att inte sitta still och bara kolla medan molnen på himmelen blåser bort, man måste aktivera, man måste göra för att inte förstöra det som redan är gjort, och bra förstås.
Gör saker gott folk, gör det!