Stillastående.

Schhhh, allt är så tyst.

Schhh, jag hör någonting

Jag hör något vars ljudvågor vibrerar mot mina trumhinnor likt ett skrik på hjälp. Jag kan nästan höra det nu, jag kan bara inte riktigt tyda det än, ge mig lite tid och jag ska försöka lista ut varför detta skrik upprepas gång på gång.


Ingenting är under kontroll, allt är i rörelse på en och samma gång och ingenting blir bättre av att dem har gjort bollen rund så den fritt kan rulla åt vilket håll den vill. Får bara ta och vägleda den med ett par sparkar så ska det nog gå vägen, jag hoppas det i alla fall. Det hade varit katastrof om något hände som inte får hända, just nu.

Lite som avslagen cola, var gång man tar en klunk ur burken eller flaskan så har man en innerlig känsla/förhoppning om att colan förhoppningsvis inte ska vara avslagen.

Dålig jämförelse, haha.

Nä, katastrof är det enda ordet som kan sägas, katastrof.
Att framkalla något sorts skydd i form av förnekelse är inget vidare, att bara go with the flow kommer inte heller att funka, att låta bestämmas över kan vara en lösning men inte den lösningen jag söker. En lösning på ett oändligt mysterium av tragedi och lycka.

Guess I'll take my on path from here if I'm just strong enough for it.

Historien om den hemlöse.

Allt såg bra ut ifrån början men senare började det bli knapert, man söker cash här o där men ingen vill ge han jag svär. Nu den lille hemlöse inga pengar har för han inga pengar spar. Ut får han fly, på gatan han börjar supa tills han börjar spy. Hungrig börjar den hemlöse bli han kommer på nått stort och börjar plötsligt spara de små pengar han får in om dagen. Han håller sig för hungern och vidare han gå. När pengarna han sparat blivit till en lagom stor hög så gick han till gangstern på hörnet och fick ett gevär.

- Gangstern fråga vad ska du ha geväret till?
- Den hemlösa nickade och sa, du får inte veta.
- Gangstern sa okej, sålänge du inte skjuter mig.
- Den hemlöse svarade, det är lugnt!

Dem hemlöse traskar vidare på gången med geväret gömt under rocken. Han går till närmaste damm och sätter sig på en parkbänk. Han väntar till gryningen och får syn på sitt första offer. Nu har den hemlöse inte ätit på 1,5 dagar innan detta sker. Han trycker till och ett skott bränner av. den hemlöse blir überlycklig och hoppade rundor av glädje. Han lade ihop några grenar för att försöka få ihop en eld med, till slut lyckades han få upp en brasa och han började grilla ankan på ett spett och åt upp den, snipp snapp snut så va sagan slut.

Whut?

Paint my nose, step on my toes, nothing can make me feel like those. Those who's on the bottom of the bottle, hearing the voice from outside through the glass. This incredible thing you want so bad can't find you, you have to find it youself or else you're doomed for ever.

Ensamvarg.

Ensamheten är något unikt, något som inte går att beskriva med ord. Man börjar tröttna på det nu trots att man egentligen inte är ett dugg ensam på något vis.
I alla fall inte om man jämnför med många andra.

Man lär sig att uppskatta ensamheten. Det ä inget dåligt att vara ensam, däremot kan det vara ganska tråkigt att vara det för länge som du kanske redan vet.

Ensamheten är viktig för var karaktär på denna planet. Att lära känna sig själv är väldigt viktigt, inte minst när du är med dig själv och kan vara dig själv, veta vad du vill o.s.v.


Folk kan ta det för givet att alla vet vad man själv vill och att man alltid kan svara ett rakt svar på en fråga som handlar om något sorts vilja på något vis. Antingen vill man eller så vill man inte.

Alla behöver vi lite tid för oss själva för att kunna smälta det livet har haft ett erbjuda under dagen och vad du upplevt i allmänhet.

Jag uppmuntrar DIG till att spendera lite tid med dig själv och inte tvunget sträva efter att alltid ha någon att vara med.

Ensamhet ser många som något dystert och deprimerande, jag säger inte att det inte kan vara det, det jag vill sätta fingret på är att det kan ge så mycket mer än vad folk kan tänka sig. Det har så mycket mer att erbjuda än just det där dystra och långtråkiga som alla vill få det till att vara.

"Ensam är stark" som dem gamla visa orden säger och jag säger inte emot för fem öre.

Verklighet.

Verkligheten är en bluff. Allt du ser omkring dig är bara en illusion som kretsar kring välfärden, det människan behöver, vi är egoistiska svin.

Var är gud när man behöver honom/henne, var är slumpen när man behöver den?


Att klara det man vill uppnå, att visa vad man kan. En illusion. Du är inte ett ting i denna värld, du är bara en fantasi som alltid finns där hela tiden. Existera!

Kreativitet.

Där finns inget, inget som sägas ska.

Vad ska man egentligen säga?
Vad är rätt och vad är fel?
Vem bestämmer det och varför?

Allt klingar på med den ljuva ton som bara det övernaturliga har hört. Det susar genom fingrarna, kryper upp genom dina armar och ställer alla dina hårstrån på kroppen i givakt, likt den känsla som uppstår när man lyssnar på en ruskigt bra låt eller som sker när händerna fladdras som asplöv utav vinden och kylan kring din krona.

Det rör sig upp mot dina öron, äntligen får du höra det fantastiska, tror du, men sen tar det stopp.

Inget beundransvärd ljud når upp till din skalle, aldrig, aldrig får du höra detdär underbara du väntat på, aldrig....

Utopia.

Livet är inte livet själv.

Vad är livet?
En oändlighet av fruktan och mod.

Korten på bordet, saken ska fram. Säg vad du vill och vad du känner.

De tre vise männen ska in i ladan nu, hälsa dem välkomna.

Säg nu nej, du är inte med mig - Stick..!