Hösten

Hösten är givetvis min personliga favorit då min födelsedag har kletats in i denna färgfulla men ändå smått dystra årstid.

Trädens gulbruna löv fladdrar i den vind som en gång var varm och behaglig men som nu inte längre har sina fridfulla karakteristiska smekningar mot kinden, lätt hänt att hagel och regn kommer med i kastningarna från norr till söder eller också från väst till öst, eller helt tvärt om, om det känns bättre att uttrycka det på ett sådant vis istället.

Sverige är nog det land som kan kopplas väldigt mycket till hösten då vi i detta avlånga land aldrig riktigt uppnår den totala vintern eller sommaren riktigt. Aldrig kan vi förlita oss på dem svenska vädergudarna, och förvänta oss fullständigt solsken till sommaren eller massvis av snö under vintertiden. När svensken läser eller får hör om hur morgondagens väder ska bli och vi får höra om att vädret ska bli bra så är vår vanligaste kommentar ”Vi kan aldrig tro på vad dem säger ändå, så det blir säkert skit som vanligt”.

Hösten, hösten kan man kalla det den fula ankungen, den årstid som ingen tycker om. Den årstid likt våra onda tankar vi inte vill ska existera, som vi vill bara ska försvinna. Försvinna från vår värld.



Men jag har märkt en sak. Att hösten är den årstid som väcker våra tankar till liv. Vi ser löven som faller från träden och tänker oss, det där kunde lika bra varit jag.
Vi kan bearbeta våra tankar så som ingen annan årstid kan hjälpa oss att göra. Och sakta men säkert kommer man till insikt att hösten ändå är ganska bra.
Hösten tar visserligen vår sommar ifrån oss, men den laddar likväl upp inför nästa samt hjälper vintern till sin existens.

Jag har en dröm, en dröm om att hösten en gång bara ska få vara hösten och inget annat. Att vi människor slutar kasta glåpord på denna vackra årstid, Den blåser för mycket, Den regnar för mycket, Den är för kall.

Kan hösten inte bara få vara hösten? Jag hoppas jag satt igång era hjärnor där ute nu, och jag tackar för mig för att ni lyssnade och jag önskar er en fortsatt trevlig vecka.