Jag ser fram emot sista året i gymnasiet då det är slutet på början, det är nu man ska växa upp och bli vuxen, eller, inte tvunget of course. Men man förväntas det av samhället, men givetvis säger vår ungdom emot, vi ska aldrig bli vuxna, vi ska aldrig växa upp. Förutom den mest seriösa sorten av människor, hehe.
Om ett år börjar vårat liv på riktigt mina vänner och vi måste hjälpas åt för att få fram det bästa ur oss och inte låta någon misslyckas, för det hade ju inte varit speciellt kul? Liksom hur kul är det att stå skuld till någons förlust och tragedi, visst, personen i fråga måste ha lite egen vilja med det går endast att nå med support.. Tänk på varandra gott folk, tänk på varandra.
