Calle har talat ut till mig.

Önskningar som slår in, blir allt för sällan.

Ja, hur många önskningar slå egentligen igenom?

Hur många drömmar har du som människa kunnat uppnå genom din existens och vilja?

Hur skam an gå till väga för att uppnå sina mål och drömmar?

Det finns många frågor och få svar, faktiskt. Det är inte så jävla lätt egentligen, ofta hör man "det är bara att jobba på och tro på dig själv så klarar du allt" men är det egentligen så?

Jag tror att det främst handlar om tur. Intefan gör det någon skillnad om man kämpar, egentligen, har man turen och uppnår det så uppnår man det, hur mycket man än har kämpat för det i hela ens liv. Och tvärt om, kämpar man som fan och sedan inte har turen på sin sida så uppnår man inte heller målen, så enkelt är det!

Och alla människor har drömmar och mål, eller?
Livet går väl ut på att uppnå sitt nirvana och utveckla sitt välmående till det yttersta?

Personligen tror jag att det är fler personer som misslyckas med sina mål och drömmar än som lyckas med det, givetvis beror det på hur stort det rör sig om. Handlar det om att klara nivå 5 på supermario är det kanske inte lika krångligt som att vilka utbilda sig till något speciellt.

Usch, vet inte vad jag ska skriva riktigt. Ett bra exempel på när man inte uppnår sina mål är ju faktiskt det här, att sitta här o skriva, haha, vad uppnår jag egentligen med det? Visst, jag får skriva av mig om vad jag tycker men på något sätt slutar det alltid med att texten jag skriver blir så pass flummig så ingen förstår mitt budskap ändå, what's the deal?

Eftersom så "många" har både klagat o uppskattat att jag skriver långt så ser jag till o slutar här innan något hemskt händer!

Hösten

Hösten är givetvis min personliga favorit då min födelsedag har kletats in i denna färgfulla men ändå smått dystra årstid.

Trädens gulbruna löv fladdrar i den vind som en gång var varm och behaglig men som nu inte längre har sina fridfulla karakteristiska smekningar mot kinden, lätt hänt att hagel och regn kommer med i kastningarna från norr till söder eller också från väst till öst, eller helt tvärt om, om det känns bättre att uttrycka det på ett sådant vis istället.

Sverige är nog det land som kan kopplas väldigt mycket till hösten då vi i detta avlånga land aldrig riktigt uppnår den totala vintern eller sommaren riktigt. Aldrig kan vi förlita oss på dem svenska vädergudarna, och förvänta oss fullständigt solsken till sommaren eller massvis av snö under vintertiden. När svensken läser eller får hör om hur morgondagens väder ska bli och vi får höra om att vädret ska bli bra så är vår vanligaste kommentar ”Vi kan aldrig tro på vad dem säger ändå, så det blir säkert skit som vanligt”.

Hösten, hösten kan man kalla det den fula ankungen, den årstid som ingen tycker om. Den årstid likt våra onda tankar vi inte vill ska existera, som vi vill bara ska försvinna. Försvinna från vår värld.



Men jag har märkt en sak. Att hösten är den årstid som väcker våra tankar till liv. Vi ser löven som faller från träden och tänker oss, det där kunde lika bra varit jag.
Vi kan bearbeta våra tankar så som ingen annan årstid kan hjälpa oss att göra. Och sakta men säkert kommer man till insikt att hösten ändå är ganska bra.
Hösten tar visserligen vår sommar ifrån oss, men den laddar likväl upp inför nästa samt hjälper vintern till sin existens.

Jag har en dröm, en dröm om att hösten en gång bara ska få vara hösten och inget annat. Att vi människor slutar kasta glåpord på denna vackra årstid, Den blåser för mycket, Den regnar för mycket, Den är för kall.

Kan hösten inte bara få vara hösten? Jag hoppas jag satt igång era hjärnor där ute nu, och jag tackar för mig för att ni lyssnade och jag önskar er en fortsatt trevlig vecka.

Jämställdhet

OKEJ, det ligger till som såhär att vi skulle skriva om jämställdhet på samhällen så jag tänkte att jag lika bra kan skriva in det här för det hör ändå till allmänheten lite, så varsågod eran fuckers, läs tills ni dör!


Jämställdhet är något det talas mycket om nu för tiden, aldrig blir någon riktigt nöjd, antingen kränker man någon eller så underskattar man någon.
Jag tänkte ta upp lite skillnader mellan män och kvinnor i vårt samhälle där skillnaden är som störst vad jag vet.
Till en början kan vi börja med att ta upp ämnet ”arbetsplatsen”. På ställen som sin egen arbetsplats är det för kvinnorna ofta väldigt svårt att uppnå en högre position som antingen chef eller kanske VD eller liknande. Deras lön är inte lika hög som männens och detta klagas det väldigt mycket på, folk demonstrerar och ställer till stökigheter, jag säger inte att det är fel att visa vad man tycker däremot vill jag peka på en utav uppsatserna jag tillsammans med klassen läste om just jämställdhet som inledning till detta arbete. Killen i uppsatsen tar då upp att vi män må ha fördelar i vissa saker, utan tvekan, men kvinnorna har fördelar i många andra fall som vi män inte kan komma i närheten av just för att vi är män, och detta håller jag med denna grabb om.
Att vi har flera fördelar stämmer, men samtidigt som vi har flera fördelar inom vissa områden så har kvinnorna många andra fördelar som vi män inte har, det är detta jag vill få fram. Redan för 100 år sedan då kvinnorna inte fick rösta ens så var det männen som skulle vara ute och jobba för att tjäna ihop pengar till hela familjen medan frun jobbar i hemmet med att ta hand om tvätt, disk, ungarna och städning etc. Med detta tror jag att det på något sätt ligger kvar i den svenska kulturen att kvinnan egentligen inte ska arbeta, hon ska istället sitta hemma och jobba med att städa, den så kallade ”kvinnogöran”. Men nu när kvinnan fått börja rösta och blivit mer självständig så är det helt plötsligt omvända roller, nu är det nästan coolt när en man ställer sig frivilligt i köket och tar hand om tvätten med mera, allt oftare märker man av i vårt samhälle, förhållanden mellan man och kvinna där kvinnan verkligen säger till mannen vad han ska göra och när han ska göra det, det hade man aldrig fått se för 100år sedan. Kvinnan ska egentligen vara glada över att kvinnorna kämpade hårt och till slut fick igenom rösträtt åt kvinnorna år 1921. Vi män kunde lika bra stått kvar på samma position som innan och sagt emot att ”Nej, ni kommer inte få rösta eller ta del i samhället på samma sätt som vi gör” och sedan inte låtit kvinnorna få så mycket makt som dem nu har, kvinnorna har egentligen oss män att tacka, för vi lät dem komma så långt som dem kom, visst nu ser jag det från en väldigt extremistiskt synvinkel, men i grund och botten så är det ju på detta viset.
Det var där allt vände, sedan det årtalet har kvinnorna fått mer och mer kunskap om hur dem ska kunna styra oss män till att göra som dem vill och dem blir bara bättre och bättre på det.



Vi kränker personer, ja det gör vi, men långt ifrån så mycket som vi gjorde förr i tiden på så seriös nivå. Nu har vi åtminstone fått in lite humor i det hela, och dem som blir kränkta tar det med en nypa salt. Egentligen kränker man inte, men ändå så gör man det. Man ser på humorprogram på TV och tänker ”Hur kan dem säga sådär, blir inte personen/personerna ledsna?” All humor nu för tiden handlar om kränkning mer eller mindre. Är det inga kränkande ord om någon eller något, handlar det inte om att få motparten att bli generad så är det ingen humor. Att ta upp något som är dåligt eller misstag hos den andra sedan förlöjliga det, då har man uppnått humor som folk tycker om. Inte längre funkar det med den klassiska om dem två tomaterna som går över en gata, nu ska det plötsligt vara två araber eller två handikappade istället för att det ska vara skoj över huvud taget.
Vissa kan tycka att det bara är korkat att snacka skit om andra och att det inte finns någon humor i det över huvud taget medan många andra bara anser att kränkningar är kul. Man kan märka det på rasterna, folk säger att dem ska knulla en hit och man ska knulla dem dit. Det tillhör mycket i öststaternas religion, för att kränka folk riktigt ordentligt där så knullar man dem helt enkelt. Vi använder nu deras kränknings ”repliker” som humor och säger att det bara är på skoj och skrattar åt det. Förstår inte hur det kommer sig.
Visst språket bli allt mer groteskt men gör det då saken att kalla folk för idiot eller arabjävel OK? Och sedan bara kalla det för humor. Egentligen är det ganska sjukt om man tänker efter, men för oss blir det allt med naturligt.
Vad kan jag då dra för slutsats av allt detta svamlande, jo att vi egentligen är ganska jämställda här trots allt tjabb om att vi inte är det. Att kränkningar nu för tiden inte längre ses som en psykiskt slag mot huvudet utan att det nu även tillhör humorn att göra narr av folk.